Alunbruken i Degerhamn
Bruksmiljö och industriminne med anor från tidigt 1700-tal. Bruksgata med arbetarbostäder och industrilämningar. Degerhamn är efter öländska mått ett stort brukssamhälle. Brukshanteringen har pågått sedan början av 1700-talet.
Verksamheten innefattade främst aluntillverkning, kalkbränning och senare även järnframställning och cementtillverkning. Två stora alunbruk räknas bland traktens äldsta industrier, nämligen Lovers bruk från 1723 och Ölands alunbruk från 1804. Den öländska skiffern har hög alunhalt, vilket gjorde att den blev eftertraktad. Alun användes bland annat av garvare och färgare, vid papperstillverkning och istället för kalk i murbruk. Det första alunverket på Öland anlades i Degerhamn i början av 1700-talet. Skifferfyndigheterna här var goda och lättillgängliga. Här fanns också en bra hamn. Vid tillverkningen var bränslebehovet stort. Det var ont om ved på Öland och all ved till brukets behov forslades hit från Småland. Redan under 1700-talet flyttade ägarna tillverkningen till Småland på grund av bristen på ved. 1804 bildades det nya bruket Ölands alunbruk. Även detta bruk exporterade stora kvantiteter alun till Europa. Under 1800-talet försämrades lönsamheten och Lovers bruk upphörde 1875 medan Ölands alunbruk höll ut till 1890-talet. Det som idag återstår av alunbruken är ett vinddrivet vattenpumpverk, en smedja, ett stenhus och en hög fabriksruin. Runt det gamla industriområdet finns stora högar av rödfyr. Arbetarbostäderna är upprustade och hyrs idag ut till turister. En rekonstruerad arbetarlägenhet från sekelskiftet 1900 finns i en av de gamla arbetarlängorna. Alunbruken i Degerhamn ingår i världsarvsområdet.